Rakade ben är väl redan en självklarhet om man cyklar hoppas jag? Men flygande ben/pang-pang-ben/guldben (ja kära ben har många namn) är inte en självklarhet. Kollar jag i träningdagboken så är det nog ganska solklart att benen borde vara bra nu och det är nästan alltid ett faktum i början av cross-säsongen. Träningsdagboken säger åt mig att jag kommer från en period med 15-20 h träning/v. och nu när det blir mer cross-specifikt så landar jag sällan på mer än 10 h. Det blir inte lika mycket mängd helt enkelt. Givetvis så är det klart som korvspad att kroppen reagerar mumma på det när den är van att svälja 20-timmarsveckor och nu knappt får göra hälften. Nu brukar den här effekten bara vilja hålla i sig en kortare period innan kroppen kommer ikapp igen och acklimatiserat sig till träningsdosen. Det är då det börjar bli klurigare att göra något under cross-säsongen då mörker och kyla per automatik tar udden av att några längre träningspass efter jobbet (givetvis pendling om dryga 4-5 mil/dag) men helgerna är oftast vigda till tävlingar de veckor jag inte har barn så distanspassen uteblir. Det är svårt att göra något åt att formen i slutet av cross-säsongen inte är vad den var när man gick in i den, dock kan man ju med kvalitetspass försöka bromsa förfallet och förhoppningsvis är tekniken i november/december några procent bättre än den är nu, det gör ju sitt till såklart.
Aja, bara tankar och dravel såhär på morgonkvisten. Ikväll blir det grusrull med Contis, det blir fint värre det iallafall.
SWYZAK 